Idag har vi varit på kalas hos Olas morbror som fyller år. Vi åkte dit tidigare än alla andra (och åkte hem när det började rulla in folk), och det var jätteskönt! Emil trivs inte när det är mycket folk som han inte känner och det blir rörigt, han blir jätteledsen och mammig då, plutten. Det är det dock inte alla som förstår, och det blir jag så arg på! Detta gäller framförallt den lite äldre generationen, de som fick barn som "bara skulle ha mat var fjärde timma" och "skrika rent lungorna", typ. De verkar tyvärr sakna förståelse över att alla barn är olika individer. Ta Emil och Anton till exempel: Anton har alltid tyckt om bus och roliga lekar osv, medan Emil är lite mer blyg och spanar in folk innan han kan tycka om att nån busar med honom. Han är också mer ljudkänslig än vad Anton är, tycker t ex inte om höga, häftiga skratt. När jag sen påpekar det, ja då verkar de tycka att jag är en j-vla hönsmamma som överbeskyddar Emil. Det gör mig lite ledsen och arg.

Så, nu fick jag skriva av mig min ilska. Det här med blogg är kanske inte så tokigt iaf ;)

Vi blev också bjudna till ett par grannar på ost och kex ikväll, supertrevligt var det :) Och alldeles lagom med folk, 10 vuxna och 3 barn. Jag och Emil fick gå dit sjlva för Ola var och bowlade.

God natt!